Love will pay the bills

AQUARIA

2010-04-05T11:28:00.000-07:00

jag borde ha blivit marinbiolog. förvandlingen till Klara, 4 år som inte har några gränser, allt är fritt. Klara, 4 år som skriker Anders Zorn är död, Anders Zorn är död när kulturtanter och kulturfarbröder vill gå sin guidade tur på Anders Zorn-museet i lugn och ro. Klara, 4 år som tycker att livet är en lek och Klara, 4 år som i protest gör precis som hon vill och skrattar sen.

Ser du samma som jag ser B1? Jag tror det B2!

2010-04-05T11:22:00.001-07:00

När damerna Fluff entrade frukostsalen gapade alla av förundran. undran, ja för att jag aldrig sett liknande. dra på trissor!

du gör mig lycklig

2010-03-07T13:39:00.000-08:00

herr grottman, du rycker i mina knän och får mitt inre att le. jag vill va en medelålders manlig musiker.

uppmuntring från värmländskt håll...

2010-03-07T12:00:00.000-08:00

...och litegrann efter hot om sluterier med bloggläsning.

Ingen EMO-tionell självskada

2010-02-26T05:38:00.000-08:00

För den som läser mitt inlägg men inte känner till vem jag är, kommer här snabb information som kan vara intressant i sammanhanget. Jag pluggar till sjuksköterska och i är skrivande stund inne på min sjätte och sista termin på utbildningen. Jag har en dröm om att i framtiden få arbeta inom psykiatrin då jag brinner för att hjälpa människor som lider av psykisk ohälsa.

Jag och min goda klasskamrat Cajsa, skriver vår c-uppsats om upplevelser av självskadebeteende. Som väntat är det härligt att slå hål på idiotiska fördomar om tjejer/unga kvinnors inre värld.

Självskadebeteende är mycket sällan ett försök att ta sitt liv. Det bör snarare tolkas som ett sätt att orka överleva. Det låter kanske paradoxalt, men om jag säger såhär så blir det mindre svårbegripligt; Självskada är någonting som kan hindra en person från att senare ta sitt liv, genom att på kort sikt stoppa de smärtsamma känslor som håller på att ta över. Att självskadebeteende är någonting som främst förekommer bland unga kvinnor, kan omöjligt ha undgått någon. Men okunskap leder som alltid bland oss människor, till en hel del skitsnack samt korkade rykten och icke-kunskap. Att unga tjejer eller EMO-kids skär sig i armarna för att de är uppmärksamhetskåta är allmänt vedertaget skitsnack. Till och med bland vårdare inom psykiatrin tycks detta beteende feltolkas så till den milda grad att sk ”självskadetjejer ”blir till jobbiga och svårhanterliga patienter. Att tjejer inlagda inom den psykiatriska vården skadar sig med enda avsikt att jävlas med sjukvårdspersonal, måste vara den mest korkade uppfattningen hittills. För att göra det hela lite enklare för alla IQ-befriade ryktesspridare där ute, kommer jag här att punktvis stapla upp några riktiga anledningar, som kan förklara varför självskadebeteende används.

- Självskadebeteende är en effektiv ångestlindrare. Och när detta upptäcks, finns rakbladen nära till hand som en tillfällig nödlösning när ångesten är så stark att den upplevs som ohanterlig.

- Psykiskt illabefinnande är bland det mest smärtsamma en människa kan uppleva. Det kan ofta vara svårt att förstå sig på, och kan man förflytta den psykiska smärtan till att bli någonting fysiskt i stället, är detta inte bara mindre smärtsamt, utan även mer begripligt.

- När ens inre värld är i kaos, kan självskadebeteendet, till skillnad från mycket annat, upplevas som någonting man kan kontrollera.

- Att uppleva alienation eller dissociation innebär att uppleva overklighetskänslor och känslor av främlingskap till den egna kroppen eller omgivningen. Detta är en biologisk copingstrategi och fyller en viktig skyddande funktion för oss människor när vi utsätts för trauman av olika slag. När dessa overklighetskänslor fyller en människa vid fel situation, har de inte längre någon skyddande funktion och det kan upplevas som ytterst smärtsamt. Att skada sig själv kan då vara ett sätt att bryta alienationen och dissociationen för att återvända till verkligheten.

- Självskadebeteende kan vara ett uttryck för självhat eller självbestraffning.

- Självskadebeteende kan fylla en kommunikativ funktion. Att säga att man mår dåligt, är sällan ett lika effektfullt sätt att få omgivningen att bistå med hjälp. Det finns det många exempel på inom psykiatrin.

När tid finns, kommer jag att dela med mig av mer kunskap i ämnet.

En film för varje stund

2009-07-23T05:49:00.000-07:00

En av alla dessa filmer jag och Sköldskan, min följeslagerska under gymnasietiden, gjorde. Den tiden minns jag som de hysteriska skrattsalvornas tid, tiden för riktig vänskap och perioden för att utforska sin omgivning och testa sina gränser. Det finns en uppsjö av filmer från våra stunder. Skölden fick en kamera av sin morfar och med den har vi filmat situationer att minnas. Hon har ett helt bibliotek av filmssnuttar från vår vardag på sina föräldrars hårddisk hemma på Sommarro. Jag har några stycken på min dator. Här är en:

Plans

2009-07-15T04:34:00.000-07:00

Jag gjorde en to-do-list för ett tag sen. Det var nog innan jag flyttade till 141, när hela världen låg framför mina sneakersbeklädda fötter. Den handlar om saker jag vill göra på olika plan i livet. Viktiga saker, roliga och spännande grejer. Här, to read:

Jobba som syrra i Norge, eller på något annat sätt tjäna mycket pengar på kort tid. Inte för pengarnas skull, utan för resandets. Jag vill uppleva en hästranch i USA, Islands vattensprutande gejsrar, båtluff bland grekiska öar och Sydafrikas big five.
Jobba för Alla kvinnor hus eller på annat sätt hjälpa kvinnor som utsätts för våld av män.
Jobba på ungdomsmottagning. Eller i alla fall arbeta med ungdomar och sex. Eller kanske ungdomar och droger. Behandlingshem vore intressant.
Köpa en Lars Lerin-målning. Han gör dom mest fantastiska akvareller. Jag bör ha en stadig inkomst sedan ett tag tillbaka först. Eller vinna på lotto.
Skaffa körkort så att jag kan bila genom Europa. I goda vänners lag eller med en vacker kärlek.
Se Kate Bush live. Men eftersom hon är flygrädd lär hon knappast komma hit. Jag får baka in det in en trip.
Vandra i fjällen själv. Ägna tiden åt vackra vyer, egna tankar och lugn i själen. Låter flummigt, men för att ta en riktig funderare över livet, vart jag är på väg och vad jag vill med mig själv, kan det bli nödvändigt. Det är svårt att stanna upp i vardagen och fundera över sådana saker.
Alltid ha god kontakt och spendera mycket tid tillsammans med mina vänner. Oavsett familj eller fru. Jag ska aldrig bli som mina föräldrar på den punkten. Vänner innebär frihet, egna val och prioriteringar. Finns det inte tid, ser man till att ta sig den ändå.

Jag fann den här listan och insåg: jag har fortfarande ungefär samma tankar kring livet och vad jag vill göra. Det finns så mycket mer, det är svårt att göra en lista egentligen. Livet är så mycket mer än vad man kan skriva med några rader text på ett papper. Det finns så många nyanser och saker man inte kan formulera.

Männen i mitt liv, part one.

2009-06-21T12:47:00.001-07:00

You are a little mystery to me
Every time you come around

Nick Cave är en favoritman. Egentligen borde jag göra revolt mot min pappa genom att lyssna på annat, men faktum är att jag inte kan låta bli att älska musiken jag vuxit upp med. Han är ett poetiskt geni, herr grottman. Och spexigare spelningar har jag sällan sett än den i globen förra året. Snygg är han också, på sitt göbbiga vis. Med sitt svarta hår, texter om kärlek och död och som speglar hans negativa syn på religion, har han vunnit min kärlek.

Adullebulle

2009-06-20T15:59:00.000-07:00

Jag har en vän som heter Adele. Hon har en del egenheter. Jag har en hypotes om att jag bara dras till människor som är lite så, egenhetliga eller hur någon ordmärkare nu hade föredragit. Adele skrattar så högt att alla tågresenärer suckar av avund. Hon är kung på armbrytning fast hon är tanig. Hon är livrädd för dvärgar och kommer dö den dag hon tvingas regissera snövit och de sju dvärgarna. Hon är emot adoption och är vegetarian men äter blodpudding. Alla dessa konstigheter har på något vis, against all odds, tillsammans resulterat i en en alldeles utomordentlig tös. Ja, kikar man på bilderna förstår man ju att vi är bästa vänner, för hon är FAB. Behöver jag ens fortsätta? Jag säljer in dig nu Adele, var stolt! Eftersom hon redan är upptagen (jag vet, men det är sant) så lägger jag inte upp någon mer smickrande bild. Tack för mig. Och tänk på att inte glömma bort din Adele, du kan behöva henne när du minst anar det!

Smulan

2009-06-12T13:49:00.000-07:00

Älskling, jag vet att du hatar den här bilden av hela ditt stora varma hjärta. MEN jag älskar den. Du är min smula och hur kunde detta bättre illustreras? Jag bör vara en mästerfotograf som har lyckats fånga detta på bild. Fantastiskt.

Just nu kan jag inte tänka på någonting annat än att vi om två dagar ska återförenas. Det kommer att bli några perfekta dagar i resten av våra perfekta liv ihop. Jag förvandlas till en fjant när jag tänker på dig, börjar fnissa och får kärleksfjärilar i magen, ja i hela kroppen. När du tittar på mig med dina stora grönbruna ögon sprängs kärleksfjärilarna av lycka. Att sniffa i din nacke eller borra in nästan i kinden din är att dö för. Man tröttnar liksom aldrig. Jag tror man kan bli tokig av såhär mycket kärlek. Jag älskar dig och nu ska jag och din gottluktande munktröja krypa till kojs.

En sann histroia

2009-05-07T14:02:00.000-07:00

Min löövestory:
Jag har en fru. Låt oss för enkelhetens skull kalla henne för Anna. Hon är snygg, skrattar åt sina egna skämt och ganska ofta åt mig. Hon kallar mig ibland för cp, och sen tittar hon kärleksfullt på mig. Det tycker jag är ganska trivsamt. Jag brukar annars kalla henne för älskling. Men... man är ju olika. Anna har en del otrevliga egenskaper. Hon jobbar ofta på nätterna, snarkar när hon sover och väcker mig klockan halv tre med felaktiga upplysningar om att jag har försovit mig. Det finns också en del fördelar med na. Inte för att skryta, men hon är väldigt bra på opp, ett norskt kortspel som vi fördriver många timmar med. Pensionärer som vi är. Eftersom Anna är en mycket intelligent ung kvinna, har hon insett min storhet. Det finns dock ett stort svart hål i Annas hjärna och ingen vet riktigt var dom stolliga ideérna tar form. Hon ska nämligen spendera vad jag skulle kalla en extremt lång tid i ett hurtigt grannland. Bedrövligheter. Detta är någonting som kräver extrema tankeverksamheter från min sida. Funderar på något i stil med handklovar a la bind mig, älska mig. Fler tips mottages med intresse!

2008-12-15T04:05:00.000-08:00

Antony gör beyoncés crazy in love.

han är fantastisk. och i januari, närmare bestämt den 16, släpper han sitt tredje album, The Crying light.

Sing me spanish techno

2008-11-13T15:32:00.000-08:00

Fantastisk spelfilm! Sågs i Uppsala med Agnes.
Sing me spanish techno á la transa.

Listen up

2008-11-09T08:44:00.001-08:00

Love will pay the bills

2008-11-02T05:23:00.000-08:00

Min syster har ett favoritband, Billie the vision and the dancers. och smaken är som min, fantastisk.
Skivbolaget heter Love will pay the bills. Bara det liksom!
(min blogg har numera samma name)

I kissed a boy and I didn't like it

2008-10-24T11:40:00.000-07:00

Flatan inom mig bara myser.
och garvar.

Värsta sidan!
Lesbian T-shirts,
för varje flata som vill manifestera sin läggning:
http://shop.littlemstees.com/index.php?p=product&id=203&parent=0

Fan vad gay!

2008-07-14T04:28:00.000-07:00

Jag är på Arena uteservering i hemstaden med Frietag och Bånki och några andra från gamla gymnasieklassen. Det dricks öl och jag säger nått om en piercing.
Frida: var har du piercat dig?
Frietag (fort och stolt som fan, innan jag hinner svara): I BRÖSTVÅRTAN!
Bånki: nice. har du en ring?
Jag: nej, stav. ring är så jävla gay!
varpå alla tittar frågande på mig och och säger typ: ahaaa....
Jag (skyndar mig att säga): ja men alltså. jag ska väl inte säga nått då men...
Frietag och Bånki flinar nöjt. Frida ser fortfarande lika frågande på mig. Jag kan typ se att hon tänker: aha, är hon gay?
Haha, älska livet och ölen.

Den superhemliga bloggen

2008-07-11T07:20:00.000-07:00

än så länge har jag valt att vara relativt anonym här. ingen av mina vänner vet om min blogg. jag vet inte hur dom skulle göra för att lyckas hitta den heller, så vi ligger i lä för nu, min blogg och jag. kreativiteten ser mindre gränser när jag vet att ingen läser. att jag sen nästan kan skämmas inför mig själv för saker jag formulerar tokigt eller saker jag bara inte får skriva om (jag jobbar på det), sätter väl sina egna gränser. men jag tänkte, att än så länge, så ska jag hålla min blogg hemlig. i väntan på vad då kan man ju undra. i väntan på att jag känner att jag vill dela med mig måhända. Eller bara för att. vissa saker kanske jag inte kommer att dela med mig av alls, utan de kommer raderas för att aldrig mer se dagens lujs. (mohahaha) eller kan man göra vissa inlägg personliga?
Det här blir iallafall lite som någon slags dagbok/loggbok som jag kommer att föra bara när jag själv känner för det, när jag har något att berätta (för mig själv -och/eller andra?), när jag inte har ett skit att berätta och när jag bara behöver en sysselsättning att fördriva min tid med.